Surat As-Sadjdah

32:16

[32:16] تَتَجَافَىٰ جُنُوبُهُمْ عَنِ الْمَضَاجِعِ يَدْعُونَ رَبَّهُمْ خَوْفًا وَطَمَعًا وَمِمَّا رَزَقْنَاهُمْ يُنفِقُونَ

[32:16] de som avstår från sömn för att med fruktan och hopp åkalla sin Herre och som ger åt andra av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning.

32:17

[32:17] فَلَا تَعْلَمُ نَفْسٌ مَّا أُخْفِيَ لَهُم مِّن قُرَّةِ أَعْيُنٍ جَزَاءً بِمَا كَانُوا يَعْمَلُونَ

[32:17] Ingen människa vet vilka dolda [skatter av] djup glädje som väntar de [troende] som belöning för deras handlingar.

32:18

[32:18] أَفَمَن كَانَ مُؤْمِنًا كَمَن كَانَ فَاسِقًا ۚ لَّا يَسْتَوُونَ

[32:18] Kan en troende jämföras med syndaren som trotsar [Gud]? De är inte lika [och kommer inte att behandlas lika].

32:19

[32:19] أَمَّا الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ فَلَهُمْ جَنَّاتُ الْمَأْوَىٰ نُزُلًا بِمَا كَانُوا يَعْمَلُونَ

[32:19] De som tror och lever rättskaffens skall som belöning för sina handlingar få en fristad i lustgårdar, där de hälsas välkomna.

32:20

[32:20] وَأَمَّا الَّذِينَ فَسَقُوا فَمَأْوَاهُمُ النَّارُ ۖ كُلَّمَا أَرَادُوا أَن يَخْرُجُوا مِنْهَا أُعِيدُوا فِيهَا وَقِيلَ لَهُمْ ذُوقُوا عَذَابَ النَّارِ الَّذِي كُنتُم بِهِ تُكَذِّبُونَ

[32:20] Men syndarna som trotsar [Gud] skall få Elden till boning - var gång de vill komma ut ur den skall de drivas tillbaka in med ropet: "Smaka Eldens straff, som ni påstod vara en lögn!"

32:21

[32:21] وَلَنُذِيقَنَّهُم مِّنَ الْعَذَابِ الْأَدْنَىٰ دُونَ الْعَذَابِ الْأَكْبَرِ لَعَلَّهُمْ يَرْجِعُونَ

[32:21] Innan de får smaka det eviga straffet skall Vi helt visst straffa dem i denna värld - kanske [grips de då av ånger och] vänder tillbaka [till Gud].

32:22

[32:22] وَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّن ذُكِّرَ بِآيَاتِ رَبِّهِ ثُمَّ أَعْرَضَ عَنْهَا ۚ إِنَّا مِنَ الْمُجْرِمِينَ مُنتَقِمُونَ

[32:22] Och vem är mer orättfärdig än den som, när han blir påmind om sin Herres budskap, vänder dem ryggen? [Sådana] syndare skall Vi sannerligen låta känna på Vårt straff!

32:23

[32:23] وَلَقَدْ آتَيْنَا مُوسَى الْكِتَابَ فَلَا تَكُن فِي مِرْيَةٍ مِّن لِّقَائِهِ ۖ وَجَعَلْنَاهُ هُدًى لِّبَنِي إِسْرَائِيلَ

[32:23] OCH VI skänkte Moses [Vår] uppenbarelse; tvivla då inte på att du [i Koranen] har fått möta [samma sanning]. Den [tidigare uppenbarelsen] gav Vi till vägledning för Israels barn,

32:24

[32:24] وَجَعَلْنَا مِنْهُمْ أَئِمَّةً يَهْدُونَ بِأَمْرِنَا لَمَّا صَبَرُوا ۖ وَكَانُوا بِآيَاتِنَا يُوقِنُونَ

[32:24] och när de bar sina motgångar med tålamod och bevarade sin övertygelse att Våra budskap [utgör sanningen], lät Vi ledare uppstå bland dem som ledde dem i enlighet med Våra bud.

32:25

[32:25] إِنَّ رَبَّكَ هُوَ يَفْصِلُ بَيْنَهُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ فِيمَا كَانُوا فِيهِ يَخْتَلِفُونَ

[32:25] PÅ Uppståndelsens dag skall din Herre fälla avgörandet mellan [människorna] i de frågor där de var oense.

32:26

[32:26] أَوَلَمْ يَهْدِ لَهُمْ كَمْ أَهْلَكْنَا مِن قَبْلِهِم مِّنَ الْقُرُونِ يَمْشُونَ فِي مَسَاكِنِهِمْ ۚ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَاتٍ ۖ أَفَلَا يَسْمَعُونَ

[32:26] Skall inte [vetskapen om] alla de släkten som Vi lät gå under före dem - [människor] vars boplatser de trampar - förmå dem att tänka sig för? I allt detta ligger sannerligen budskap; skall de inte lyssna

32:27

[32:27] أَوَلَمْ يَرَوْا أَنَّا نَسُوقُ الْمَاءَ إِلَى الْأَرْضِ الْجُرُزِ فَنُخْرِجُ بِهِ زَرْعًا تَأْكُلُ مِنْهُ أَنْعَامُهُمْ وَأَنفُسُهُمْ ۖ أَفَلَا يُبْصِرُونَ

[32:27] Inser de inte att det är Vi som leder regnet till dött land så att det kan ge skördar som tjänar till föda för deras boskap och för dem själva? Skall de inte öppna sina ögon

32:28

[32:28] وَيَقُولُونَ مَتَىٰ هَٰذَا الْفَتْحُ إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ

[32:28] Men de säger: "När skall det avgörande [ni talar om] falla, om det som ni säger är sant?"

32:29

[32:29] قُلْ يَوْمَ الْفَتْحِ لَا يَنفَعُ الَّذِينَ كَفَرُوا إِيمَانُهُمْ وَلَا هُمْ يُنظَرُونَ

[32:29] Säg [Muhammad]: "Den Dag då avgörandet faller skall de som förnekade sanningen inte ha någon glädje av den tro [som de för sent kommer att bekänna] och de skall inte få något uppskov."

32:30

[32:30] فَأَعْرِضْ عَنْهُمْ وَانتَظِرْ إِنَّهُم مُّنتَظِرُونَ

[32:30] Lämna dem nu åt sig själva och vänta [på det som skall komma]; även de skall vänta.

De faller ned i tillbedjan