NR Ska Man Plantera StäPpsalvia?

Stäppsalvia är perenn och översållas med mängder av små blommor som sitter samlade i axlika blomställningar. De gröna, lätt duniga bladen är vackert lansettformade. Det finns en mängd olika sorter av stäppsalvia att välja bland och blomfärgen kan vara vit, rosa eller nyanser av blått och lila.

Hur tätt ska man plantera stäppsalvia?

Gärna 35 cm. Läs gärna mer om stäppsalvia här.

Vilken stäppsalvia är bäst?

Stort urval av bra sorter – Idag finns många sorter av stäppsalvia i allt från de klassiska blå och lila tonerna till ljusblått, vitt och rosa. ’Ostfriesland’ står sig dock fortfarande som en av toppsorterna, dit hör även ’Caradonna’ med sina blåsvarta stjälkar och mörkvioletta blommor. Salvia nemorosa ’Amethyst’ Salvia nemorosa ’Salute Ice Blue’ Stäppsalvia är en solälskare med ett strikt upprätt växtsätt. Dess långa blomax som liknar spiror utgör nästan hälften av hela växtens höjd. Om man ser noga på varje enskild blomma är högbladen dekorativt blåvioletta och de sitter kvar långt efter att blomningen är över.

Hur tar man skott på stäppsalvia?

Tidig vår är en bra tid att beskära salvian. Om löven klipps bort innan vintern kan växten få det svårt att övervintra. Nu i februari kan skotten klippas ner till ungefär 5 cm. När du har beskurit salvian och vädret blir bättre kommer den att skjuta nya skott och bli yvigare.

• Om salvian redan har hunnit fått nya skott ska du däremot låta bli att beskära den.
• När salvian har fått nya skott och blad på våren kan du använda de färska salviabladen som krydda eller för att göra te.
• Om du vill ha mer av den väldoftande salvian i trädgården är det bästa alternativet att föröka den med sticklingar.

Det är inte särskilt svårt. Den bästa tiden att föröka salvia är från juli till slutet av sommaren. Växten ska inte blomma, annars måste du ta bort blommorna och knopparna. Börja med att skära av ett ungt skott med hjälp av en vass kniv ungefär 6 centimeter nedanför bladen.

Plocka därefter bort några lågt sittande blad, men låt minst tre bladpar sitta kvar på sticklingen. Plantera sticklingen i kompostjord och vattna den försiktigt. Se till att alltid hålla jorden fuktig. Eftersom sticklingen växer allra bäst i hög fuktighet kan du försiktigt sätta en halv plastflaska med korken på över krukan med sticklingen, som ett litet växthus.

Om flaskan blir immig kan du helt enkelt skruva av korken. När sticklingen har fått rötter och blivit starkare kan den planteras ut direkt i rabatten. Du kan också lägga en stickling i ett glas vatten så fort du har skurit av den från växten. Efter ungefär 2 veckor bör sticklingen ha utvecklat tillräckligt mycket rötter för att kunna planteras ut direkt i jorden.

När planteras stäppsalvia?

Plantera så här – Stäppsalvia säljs krukodlad i trädgårdsbutiker och kan planteras från vår till höst. Sätt gärna många tillsammans i stora grupper, det ger ett magnifikt intryck. Se till att jorden i krukorna är ordentligt genomvattnad före planteringen.

• Ta av krukan och gräv ett hål där rotklumpen gott och väl får plats.
• Sätt i plantan och fyll i jord runt om.
• Tryck till jorden lätt om rötterna.
• Fyll sedan upp med jord.
• Det går bra att plantera stäppsalvia ca 5 cm djupare än den har stått i krukan.
• Blanda gärna sand i den omgivande jorden, eller lägg ett lager sand på jorden runt plantorna.

Vattna grundligt efter planteringen. Växterna kan behöva passas med vatten tills de kommit igång att växa på den nya platsen, men jorden måste alltid få torka upp mellan vattningstillfällena. : Årets perenn 1997

Hur sköter man en stäppsalvia?

Stäppsalvian är en av våra populäraste perenner och med all rätt: den vackra blå färgen, lagom storlek, god härdighet, bra torktålighet och att man lätt kan få den att blomma om vid nedklippning, gör att den förtjänar sin popularitet. Stäppsalvian är också populär hos humlor, bin och fjärilar, men impopulär hos rådjur.

Det finns flera vackra sorter, även vita och rosatonade. Stäppsalvian bör inte saknas i en solig rabatt – den låter sig också lätt kombineras med många andra perenner och även rosor och andra blommande buskar. Stäppsalvians färg och form gör den till en idealisk perenn i de flesta sammanhang där läget är soligt och jorden inte allt för lerig och tung.

Idealet är en lätt, kalkhaltig jord men stäppsalvian anpassar sig bra till de flesta jordar och klarar även ett halvskuggigt läge under förutsättningen att dräneringen är god. Finast och mest långlivad blir den dock i full sol där den också utvecklar sin fina bladarom och attraherar fjärilar bäst.

Tänk solstekta, torra gräsmarker där vinden, kanske från havet, drar fram så får du rätt känsla för vad stäppsalvian älskar. Strikt och stram – en strukturell växt Stäppsalvian har en starkt vertikal form med sina långa blomspiror som faktiskt utgör ungefär hälften av växtens höjd. Detta attraktiva och ganska strikta utseende, speciellt i början av blomningstiden, har för övrigt gjort att man rätt ofta hittar stäppsalvia även i, eller snarare utanför, blomsteraffärer och andra ställen där blommor säljs.

Den holländske trädgårdsdesignern och växtförädlaren Piet Oudolf, som arbetar mycket med formkontraster hos perenner, menar att stäppsalvian med sin strikta vertikala riktning, är en typisk strukturväxt – då i motsats till mer formlösa, mjukare och mer slingrande växter som till exempel nävor och violer.

Enligt Oudolfs teori om växtkomposition (som inte alls är så komplicerad som det kanske i förstone kan låta) bör det finnas kontraster i form och storlek hos växterna i en rabatt, lika väl som när det gäller färger. En rabatt med bara likartade former, säg enbart prästkrageliknande blommor i olika färger, blir formlös och på så sätt mindre intressant än om man kombinerar växter med tydliga former och strukturer med vad vi på svenska brukar kalla vävarväxter, alltså växter, ofta lägre, med mjukare, rundare och mer oregelbundna former.

I en salviaflod blir det självfallet dåligt med kontrast, men kontrasten finns vid sidan av i form av riktigt höga perenner, ofta mycket prydnadsgräs som kan nå ett par meters höjd. Naturligtvis måste skalan på växterna i en stor park vara en annan än i en mindre rabatt, men även i den mindre skalan är det vettigt att tänka på formkontraster.

1. Massverkan Det är knappast för de enskilda blommornas skull man odlar stäppsalvia, de är ju tämligen små, utan här handlar det om massverkan.
2. Ett paradexempel på en sådan massverkan är ”Salviafloden” i Enköpings drömpark där nämnde Piet Oudolf verkligen tog ut svängarna när han designade den.
3. Salviafloden i Drömparken är ett kilformat stråk ner mot ån som rinner i parkens kant.

Den består av inte mindre än sju olika sorter av stäppsalvia, vilka planterats i oregelbundna stråk för att likna schatteringar av penseldrag eller vågor. I mitten av juni börjar salviafloden att visa sin härliga blå färg och från midsommar och ett par veckor framåt är den en häpnadsväckande upplevelse, kanske särskilt under de ljusa midsommarkvällarna.

1. Salviafloden i Enköping blev så lyckad att Oudolf upprepade konceptet när han designade Lurie garden i Chicagos Millenium park, där floden förstås blev ännu större.
2. Men man behöver alltså inte åka till Chicago för att se en salviaflod, utan det räcker med Enköping! Behåller form och färg Vissa perenner rasar ihop efter blomningen men stäppsalvian håller ställningarna.

Faktum är att vissa sorter av stäppsalvia, speciellt kanske ’Ostfriesland’, behåller något av färgen i de stödblad som blir sittande kvar på blomställningarna. Eftersom blommorna slår ut nerifrån och upp så blir det en tvåfärgseffekt också under blomningstiden.

Hos ’Ostfriesland’ är blomman blåviolett medan stödbladen snarare är rödvioletta. Om man lämnar stäppsalvian obeskuren efter blomningen på detta sätt så kan det hos vissa sorter, främst de fröförökade såsom ’Blaukönigin’, bildas grobart frö med påföljd att man nästa år har gott om fröplantor i rabatten.

Det här är på gott och ont – naturligtvis trevligt att man får fler plantor att placera ut, men nackdelen är att de nya plantorna inte är sortäkta, utan de går tillbaka till den vilda arten mer och mer. De blir oftast högre och glesare och har kortare blomningstid.

1. Man kan gissa att de fröförökade sorterna är F1-hybrider och därmed inte frökonstanta.
2. De vegetativt förökade sorterna, som dominerar utbudet, är också hybrider, men som sådana ofta sterila – därav den vegetativa förökningen.
3. Den gör också plantorna dyrare så man kan nästan göra till regel att de sorter som är lite dyrare i inköp också är sterila, vilket kan vara bra att veta beroende på hur man vill sköta sin rabatt.

Nedklippning ger omblomning Om man har en fröförökad sort och vill minimera bortrensningen av fröplantorna så kan man helt enkelt klippa av de utblommade blomstänglarna och det är ingen dum idé alls, även ur en annan aspekt – en nedklippning direkt efter blomningen gör nämligen att de vilande knoppar som finns i varje bladveck sätter igång att utvecklas och man får en andra blomning! Denna kan vara fram till senhösten och gör stäppsalvian extra odlingsvärd även om den förstås inte är lika kraftfull som den första blomningen.

• Vinterhärdigheten verkar inte minska på något sätt av en sådan behandling, så det är bara att klippa på, men vänta inte för länge med nedklippningen och gör den ganska hård, på så sätt blir nytillväxten kraftigare.
• Speciellt om stäppsalvian växer på en kraftig och näringsrik jord och där bildar stora kuddar så kan den få en tendens att lägga sig åt sidorna – en nedklippning råder bot också på detta.

På hösten behöver man inte klippa ner stäppsalvian (man behöver inte klippa ner några perenner på hösten för den delen) och den gör sig ofta rätt fint som vinterståndare, speciellt om man inte har klippt tillbaka den, utan att den har fått förvedas. I milda klimat är stäppsalvian halvt vintergrön, men hos oss övervintrar den med gröna bladrosetter närmast marken och övervintringen är i allmänhet mycket säker om man uppfyller dess krav på god dränering.

Lerjord med stående vattenpölar gillar stäppsalvian inte, då kilar den ganska snabbt vidare. Massor av möjligheter Blått är stäppsalvians färg och vem gillar inte blått? Dessutom kan blått kombineras med så många andra färger att möjligheterna med stäppsalvia i rabatten är närmast outtömliga. Till att börja med kan man ju kombinera blått med andra blå färger, kanske med lavendel som ju gillar samma typ av lägen.

När vi kommer in på lavendel så kommer vi också in på gråbladiga växter, vilka är klassiska tillsammans med stäppsalvian. Olika malörter växer ju också ihop med stäppsalvian i det vilda så det passar utmärkt på flera sätt, till exempel en matta av krypmalört eller gråtimjan runt salvian och lavendeln.

Idealiska kompanjoner här blir martorn av olika sorter, som ju har den rätta blågrå karaktären och dessutom massor av spännande former! Även lammöron kan läggas till, denna gråbladiga växt har också en helt annat, rund och mjuk karaktär, så här får vi återigen formkontraster. Man kan stanna där, i en torranpassad rabatt i blått och silvergrått om man vill, men kanske vill man ha ett lite bredare spektrum och då kan man gå åt olika håll.

Det som ligger närmast – är åt det röda hållet – violett och dess rosa pasteller. I ett småskaligt sammanhang där salvian liksom är herre på täppan kan man lägga till backtimjan eller citrontimjan som blommar i rödviolett. Någon mindre, torktålig näva i rosa kan vara helt rätt, jordnäva eller blodnäva till exempel.

Backnejlika och pipört är två andra röda och torktåliga växter som kan passa, speciellt med de sorter av stäppsalvia som är lite åt det rödvioletta hållet. Om skalan är lite större och det är stäppsalvian själv som ska spela rollen av marktäckande växt eller kantväxt, ja då passar den utmärkt tillsammans med rosor av olika slag där den kan spela ungefär samma roll som lavendel.

Röda eller rosa rosor fungerar fint liksom vita, och faktiskt även gula och orange rosor, fast kanske inte alla på en gång. Ju mer man avlägsnar sig från blått, desto större blir färgkontrasterna och när man kommer till gult och orange så blir kontrasten maximal och då kan det bli för mycket att blanda in ytterligare en grundfärg.

Medan vi är inne på gula buskar som stäppsalvian kan passa till så kan vi också nämna vår kära ölandstok som finns i flera passande färger och storlekar. Vi ska då inte välja de stora varianterna utan titta på det fina sortimentet av lågväxande sorter som förutom gult finns i vitt, orange och rosa; det är bara att välja den som passar in i färgschemat.

En annan lämplig gul liten buske med samma ståndortskrav är hyperikum, som finns både i småblommiga och storblommiga varianter. Det finns också en sommarblommande ginst, svartginst, som är perfekt i sammanhanget. Grå blad mildrar färgkontraster När vi nu kommit över på den eldigare delen av färgcirkeln där vi får spännande och kraftiga färgkontraster så kan det vara på sin plats att åter påminna om gråbladiga växter.

Att ställa knallblått mot knallgult kan bli tröttsamt för ögat i längden och då kan en uppblandning med gråbladiga växter vara mycket välgörande. Även limegröna växter har ungefär samma effekt, mycket använd är jättedaggkåpan, som går fint ihop med det mesta. Det finns det några självklara kombinationer i gult – orange med stäppsalvian, till exempel från nattljus och vallmo.

Gullnattljuset, som blir i samma höjdklass som stäppsalvian, och storblommigt nattljus, som mer kryper på marken, har underbara gula blommor om kvällarna. Sibirisk vallmo är en lekfull art som gärna fröar av sig i den här typen av grusiga jordar och den dyker upp än här, än där med sina gula eller orange blommor hela sommaren.

När vi är inne på vallmo så kan vi också nämna jättevallmo som finns i både den vanliga orange och en röd form och som bägge blommar runt midsommar när salvian har sin finaste blomning. Den finns också i vitt och i rosa, så oavsett i vilken färgriktning man väljer att gå så finns det en jättevallmo som passar.

En växt som vi inte ska förbigå är rölleka. Den växer också vilt ihop med stäppsalvian så de delar ståndortskrav med varandra. Dessutom så kompletterar röllekan – med sina horisontella, breda och platta blomställningar – väl stäppsalvians vertikala spiror.

Av rölleka finns idag många sorter: för den blå-röd-rosa rabatten fungerar den gamla välbeprövade ’Cerise Queen’ fint. För den kontrastrikare rabatten där blått kombineras med gult och orange finns den likaledes välbeprövade praktröllekan i klargult, men här finns också en rad intressanta hybrider i varma färger som terrakotta och liknande vilket öppnar möjligheter i den mer kontrastrika rabatten i blått – gult – orange.

Gräs slutligen, inte att förglömma, är alldeles utmärkt i sammanhanget; det finns en rad torktåliga arter som passar samtidigt som de också kan vara med och mildra färgkontrasterna i likhet med de gråbladiga växterna. Bland de lägre gräsen kan nämnas blåsvingel och tofsäxing, av de medelhöga kan nämnas fjädergräs och lampborstgräs och av de höga silverhavre och stort fjädergräs.

Historik och ursprung Man undrar om den tyske plantskolemannen Karl Foerster anade vad som skulle komma ur den påse med stäppsalviafrö som han våren 1949 gav till sin assistent och efterföljare Ernst Pagels med orden ”sök, och du skall finna”? Efter några års korsnings- och urvalsarbete kunde Pagels 1955 presentera sorten ’Ostfriesland’ för allmänheten, och året därpå kom sorten ’Mainacht’, fortfarande två av de ledande sorterna av stäppsalvia.

Foersters ambition med sitt nya sortiment av perenner var att få fram ett sortiment med vackra, tåliga och härdiga perenner, och man får väl därmed säga att han och Pagels verkligen lyckades med stäppsalvian. År 1997 utsågs förresten stäppsalvian ’Mainacht’ till årets perenn av Perennial Plant Association, och därmed fick även en amerikansk publik stifta bekantskap med denna perenn och nu är den en etablerad och populär perenn även på den sidan av Atlanten.

Att Foerster utgick från härdiga, vilda växter i förädlingsarbetet lade förstås grunden till framgången. Stäppsalvian växer över stora delar av Mellan- och Östeuropa, ända bort mot Centralasien via Turkiet, Armenien och köldhålet Kazachstan. Samtidigt som vintrarna i dessa områden kan vara bistra så är somrarna oftast stekande varma.

Det ger oss, tillsammans med det svenska namnet, en aning om att detta är en växt som trivs bäst i sol och värme och under ganska torra förhållanden. Det finns också uppgifter om att stäppsalvian har rymt från trädgårdar på Öland och ställvis växer vilt där, vilket ytterligare bekräftar att dess favoritväxtplats är solig, varm och torr.

• Namnförbistring Linné, som först beskrev stäppsalvian, hade kanske inte riktig koll på exakt hur den växte i större delen av sitt utbredningsområde, och kallade den Salvia nemorosa vilket betyder ”salvian som växer i lundar”.
• Anske berodde det på att namnet ängssalvia var upptaget av den större arten Salvia pratensis, som man också sällsynt kan hitta i det svenska odlingslandskapet.

Dessa arter kan korsa sig med varandra och Linné beskrev korsningen som arten Salvia sylvestris, skogssalvia. Numera finns indikationer från vetenskapligt håll att det hybridkomplex vi kallar stäppsalvia, numera ska gå under namnet Salvia sylvestris, och i handeln förekommer nu bägge namnvarianterna jämsides.

I praktiken är alltså Salvia sylvestris samma sak som Salvia nemorosa och vi kan fortsätta att kalla den stäppsalvia. Kanhända kommer Salvia sylvestris att ta över som benämning i framtiden. Ibland ser man också namnet honungssalvia, Salvia x superba, men detta är alltså också bara ett annat namn för samma sak.

Man kan se att vissa sorter har lite större enskilda blommor, som ’Mainacht’, och det är troligtvis ett uttryck för mer inblandning av ängssalvian. Även en del nyare sorter av Piet Oudolf har mer av ängssalvia i sig och har därmed större enskilda blommor. Stäppsalvians blå färg gör sig fint ihop med till exempel limegrönt, som här hos hakonegräset, Hakonechloa macra ’Aureola’, men även den vanligare jättedaggkåpan fungerar mycket fint. Stäppsalvian på bilden heter ’Caradonna’, en relativt ny (år 2000) sort med höga (60-70 cm) och mörka stjälkar och som blommar tidigast av alla stäppsalviasorter, redan i mitten av juni börjar den blomma för fullt. Här väller ”Salviafloden” fram i Drömparken i Enköping. De sju olika sorterna av stäppsalvia är planterade i långsträckta och oregelbundna stråk så att deras olika nyanser kommer att likna vågrörelser eller penseldrag. Gertrude Jekyll jobbade redan på 1800-talet på detta sätt med långsträckta planteringar där nyanserna går i varandra, men Salviafloden är en uppfinning av vår tids kanske främste designer med perenner, holländaren Piet Oudolf. Nedklippt stäppsalvia som blommar om för fullt ännu i början av oktober. Härligt kontrasterande höstsolros, ’Lemon Queen’, i bakgrunden. Praktfullt blommande stäppsalvia av sorten ’Ostfriesland’, som under- och kantplantering till klätterrosor. När salvian blommat över så tar lavendeln vid. ’Ostfriesland’ har rödvioletta stödblad medan blommorna är mer åt det blå hållet, vilket ger en livlig och intressant färgskiftning. Efter blomningen så håller stödbladen sin färg och är fortsatt dekorativ. Stäppsalvia finns även i rosa och vitt. Den nyare rosa sorten ’Amethyst’ är högvuxen och ståtlig, blir 60-70 cm. ’Schneehügel’ är en vit mutation av ’Blauhügel’. Hügel betyder ju hög eller kulle, och det ser ut att passa mycket bra här. Foto: Lars Forslin

Vår trivs stäppsalvia?

Växtplats för stäppsalvia – Stäppsalvia trivs i soligt läge och vill gärna stå i väldränerad, kalkrik jord. Stäppsalvia står gärna mer åt det torra hållet än för blött.

Är stäppsalvia flerårig?

Vetenskapligt namn Salvia nemorosa Sortbeskrivning Mörkt violett. Mycket kompakt planta. Plantorna bildar kraftiga buskar som är aromatiska. Det är starkt rekommenderat att man skär ner plantorna innan de blommat över helt. De återkommer då med en blomning i september.

Är stäppsalvia giftig?

De är inte giftiga men passar inte att ätas (smakar pyton!) Anmäl dig till vårt nyhetsbrevErbjudanden, nyheter och inspiration varje vecka!

Kan man övervintra stäppsalvia?

Kryddsalvia är en användbar växt, både som krydda och prydnad. De vackra, lite ludna bladen är vintergröna och fina året om där den är härdig. Kryddsalvia är en mångsidig växt, de vackra bladen är fina i både utekruka och rabatt. Och i köket är det en spännande, karaktäristisk krydda, oumbärlig i olivröran tapenade.

1. Svenskt namn : kryddsalvia, salvia.
2. Vetenskapligt namn : Salvia officinalis, S.
3. Sclarea (muskatellsalvia).
4. Av latinets salvare = bota och syftar på att det är en gammal medicinalväxt (därav artnamnet officinalis ).
5. Familj : Lamiaceae, krans- eller läppblommiga plisterväxter.
6. Sorter : Salviorna kännetecknas av de mjuka, vackra, småludna bladen med stark doft.

Det finns flera spännande och vackra sorter. Du hittar frön bland våra kryddväxter och örter och småplantor av kryddväxter i säsong. Vanlig kryddsalvia är den mest härdiga och kan övervintra utomhus i väldränerat läge till zon 5. ’Icterina’ lyser upp med gulgröna blad. ’ Tricolor ’ får färgskiftningar i vitt och vinrött. Mörkt vinröda ’ Purpurascens ’ har en lite kraftigare smak än arten. Muskatellsalvia, Salvia sclarea, är en odlingsvärd egen art av salvia. De högresta, drygt meterhöga, blomspirorna är mycket vackra med lilarosa, skimrande högblad. Både blad och blommor är aromatiska och kan användas till dryck och matlagning. Smaken är något mer fruktig än kryddsalvia – örten ingår som smaksättning till de Rhenländska muskatvinerna. Vildväxande kryddsalvia på en grusig slänt i östra Spanien. Blomman sitter högst upp på på raka, höga stjälkar i täta ax. Den är tvåläppig i rosa, lila eller vitt och en omtyckt pollenlämnare. Bladen är rika på eteriska oljor, framför allt ketonen tujon, vilket bidrar till att det är en frisk växt som inte angrips av varken skadedjur eller svampsjukdomar. Den vackra blomspiran är rik på nektar och en viktig pollenväxt – fjärilarna flockas under högsommaren. Växttyp : Flerårig, halvförvedad och vintegrön kryddbuske. Härdighet : Zon 2-5 i väldränerad jord. Svårighetsgrad : Lätt. Höjd : 40-100 cm Blomfärg : Vit, rosa, lila.

• Jordmån : Genomsläpplig, kalkrik, gärna med inblandning av sand eller grus.
• Näring : Trivs med kalk, men annars måttligt näringskrävande.
• För mycket näring ger lös tillväxt med mindre smak och sämre övervintringsförmåga.
• Vattning : Torktålig.
• Förodlas : Ja, sås inomhus.
• Läge : Sol/halvskugga.
• Odlingsplats : Kryddland, rabatt, utekruka, stenparti, murar, odlingslåda.

Gärna en upphöjd bädd så att överskottsvatten kan dräneras bort. Kryddsalvia, här ’ Tricolor ’, stormtrivs i en rejäl utekruka. Men den kan också odlas i köket på fönsterbrädan. Läs vidare i 10 kryddörter att odla inomhus, Såtid : Inomhus feb-apr. Direktsådd mars-juni. Sådjup : 0,2 cm Avstånd : 30 cm Groningstemperatur : 20-25 °C Groningstid : 2-3 veckor Skörd : juni-oktober Förökningssätt : Frö. Självsådd liten groddplanta av kryddsalvia. Ta hand om småttingarna och plantera på lämplig plats.

Kan stäppsalvia blomma om?

Fördelar och nackdelar – Stäppsalvia är lätt att få tag på och finns i många färger, etablerade plantor tål torka bra och blommar länge. När de blommat över kan du klippa ner dem så blommar de igen. Rådjur brukar inte äta den och den är ett bra alternativ till lavendel.

• Det är en lättskött och finfin fjärilsväxt som gör både trädgårdsägaren och pollinerarna glada.
• Ur ett designperspektiv är stäppsalvia väldigt praktisk och användbar eftersom den både funkar som kantväxt och utfyllare i en rabatt.
• Den passar bra både i ordnade rabatter och vildare, mer stäpplika planteringar.

Nackdelen är att de tyvärr älskas även av mördarsniglar, men större plantor brukar klara sig bra (för nysådda småplantor är det värre).

När kan man klippa ner stäppsalvia?

Stäppsalvia är lättskött – Perenner som nästan sköter sig själv är inte svåra att älska. De sprider sig inte heller ohämmat med rotutlöpare. Vattna ordentligt under etableringsåret, men jorden ska torka upp mellan vattningarna. Sen kan salvior tåla små perioder av torka, men mår givetvis bäst av en jämn bevattning.

Lipper man ner stäppsalvia och skogssalvia direkt efter första blomningen, kommer en ny frisk grönska och blomning framåt sensommaren. Båda står länge som snittblommor, och går utmärkt att odla i krukor. Man kan föröka salvior genom delning och sticklingar. De går även att fröså. Klipp ner stäppsalvian efter första blomningen, så blommar den om igen framåt sensommaren.

Foto: BasieB

Kan stäppsalvia övervintra i kruka?

Stäppsalvian övervintrar i krukorna, snöflingan och jätteverbenen byts ut varje år. Krukorna vilar på fina lejontassar inköpta under en semesterresa i Toscana för en del år sedan.

Vår klippa stäppsalvia?

Klippa ner perenner mitten på juli just efter sommarens första överdådiga blomning är det som om en viss trötthet infinner sig i trädgården och färgerna i rabatterna börjar kännas bleka och lite matta. Sensommarperennerna har inte riktigt kommit igång än och trädgården liksom bara väntar på att få komma in i en andra andning.

• Då är det hög tid att klippa ner sina försommarperenner! utblommad stäppsalvia Nedklippningen görs för att få perennerna att ge en andra blomning genom att man tar bort fröställningarna och därmed stimulerar växten att göra nya.
• Detta går att göra på en mängd olika perenner, det är bara att prova sig fram! Vi brukar få en andra blomning på bla stäppsalvior, lavendel, jättedaggkåpa och löjtnantshjärta.

Dessutom ger man trädgården ett piggare utseende och samtidigt flyttas fokus till andra blickfång i rabatten som förhoppningsvis är på gång! Blå bolltistel, Echinops ritro, har börjat lysa i rabatterna med sina blå stjärnklot, här med rosen `Cristata´ i bakgrunden man inte har massor med perenner att klippa kan man försöka att ta av blomställningen vid ett bladpar som här på stäppsalvian.

Klipp så långt ner som möjligt eller som i detta fallet där man ser att nya blomställningar är på gång i bladvecken. Lämnar man en alltför lång ”tapp” ovanför bladvecket kommer denna bara att ruttna och bli brun och tråkig. det gäller jättedaggkåpan, Alchemilla mollis, så är det inte bara en härlig andra blomning man får vid nedklippning, det är också så att man förhindrar att den självsår sig hejvilt! Låter man fröställningarna mogna istället har man snart ett helt gäng nya små plantor, inte alltid på platser man själv valt.

Daggkåpans fröställningar tar jag så långt ner vid marken som jag kommer åt. att klippa ner perenner har jag också gallrat i vår djungel av självsådd gurkört! När nedklippningen är färdig passar jag också på att gödsla växterna så att de lättare kan komma igång igen.

1. De brukar få lite hönsgödsel blandat med kompost men i år skall vi prova en annan variant.
2. Har tagit klippet och lagt ut det på gräsmattan och sedan kört gräsklipparen över.
3. Esultatet blev en fluffig finfördelad hög som måste vara perfekt som jordförbättring! Vi blandade det med kompost och hönsgödsel och lade detta ovanpå jorden kring rosor och perenner.

Det blir nog inte så dumt. Staffan räfsar ihop perennklippet Medan jag ändå kliver runt i rabatterna ser jag också till att flytta på de växtstöd som inte behövs längre och kanske använder dem till sensommarperennerna istället. Vi använder oss främst av bambupinnar och snören och så kallade pionstöd, främst eftersom dessa är så lätta att flytta vid behov.

Hur klippa stäppsalvia efter blomning?

Förläng blomningen – För att ge stäppsalvian chans att blomma en andra gång under sommaren kan man klippa ner dem med sekatör eller häcksax direkt efter blomningen.

När ska man plantera Stjärnflocka?

Stjärnflocka Namn Apiaceae, selleriväxter. Astrantia betyder på grekiska stjärna och syftar till blommans utseende. Major betyder större. Ursprungligen från centrala och östra Europa. När den introducerades i England 1597 och lång tid framöver ansågs den trist och oansenlig.

• Det var då det! Härdighet B.
• Härdig Beskrivning Perenn med friskt tuvväxande bladverk.
• Bladen är djupt handflikiga, stjälkarna grenade och upprätta.
• Blommorna är små och sitter i flock omsvepta av lansett lika svepeblad.
• Blomman är blekt grönrosa hos arten, men röda och rosa sorter finns.
• Växtplats Sol till halvskugga.

Näringsrik, mullrik och fukthållande jord. Känslig för vinterväta så växtplatsen måste vara väldränerad. Skötsel Planteras bäst på våren. Klipp gärna bort vissna blommor efter hand, om du inte vill att den ska se risig ut. C/c 30 cm. Förökning Delning. Kan frösås med färska frön på sensommaren.

Bara den rena arten blir likadan, sorterna kan variera. Användning Bra stomme i rabatten med sitt neutrala utseende och vackra bladverk. Fin i woodland och naturlika planteringar. Bra snittblomma, kan även torkas som eternell. Problem Problemfri. Arter o sorter ’Alba’, vit, 60 cm. ’Canneman’, först röda blommor som sedan bleknar till grönvit, 60 cm.

’Claret’, vinröd, 60 cm. ’Hadspen Blood’, blodröd, 50 cm. ’Moulin Rouge’, röd, 45 cm. ’Roma’, rosa 60 cm. ’Rosea’, ljusrosa blommor med mörkrosa svepeblad, ’Ruby Wedding’, mörkröd, 60 cm. ’Shaggy’, vitrosa, 100 cm. ’Sunningdale Variegated’, ljusrosa svag blomning, bladen gulbrokiga, 60 cm.

Kombos Fin att samplantera med lägre prydnadsgräs i naturlika planteringar, då även med Hosta Actaea, silverax Den gulbrokiga sorten ’Sunningdale Variegated’ kombineras bäst med bladväxter som har mindre blad som olika kungsmyntor eller hebeväxter, alternativt storbladiga växter som hostor,

Sorter med blodröd blomma fungerar fint med blodfärgade bladväxter. : Stjärnflocka

Hur tätt ska man sätta Kantnepeta?

Kantnepeta, Nepeta x faassenii – Synonymer : Inga. Beskrivning : En mycket lättskött och tålig perenn, som trivs bäst i soliga och torra lägen. Som namnet anger är den en utmärkt kantväxt, och används ofta som ett alternativ till lavendel i mellersta Sverige.

Växtsättet och blomfärgen påminner om lavendel, och liksom lavendel har den doftande blad. Höjd : 40-80 cm beroende på sort. Bredd : 50-100 cm beroende på sort. Tillväxt : Medel. Livslängd : Lång. Vår : Kommer upp förhållandevis tidigt, som små tuvor av gröna skott. Sommar : Bladverket övergår till grågrönt.

Kring månadsskiftet maj-juni börjar den rikliga blomningen, med små blå, lila eller vita blommor längs stjälkarna. Kantnepeta blommar länge, ofta en månad eller mer. Om blomställningarna får sitta kvar torkar de och blir bråbruna. Höst : Kantnepeta får inga höstfärger.

1. Vinter : Hela plantan vissnar, men fröställningarna står kvar som vinterståndare.
2. Växtsätt : Bildar en rund och lite spretig tuva av stjälkar med små parvis motsatta blad.
3. Blommorna sitter längs den översta halvan av stjälkarna.
4. Rotsystem : Tunt och fibröst, skjuter inte rotskott.
5. Jord : Lätt, väldränerad och kalkrik jord.

Tål näringsfattiga och torra jordar bra. Ljus : Trivs bäst i full sol. Den kan odlas i halvskugga, men blir ofta ranglig och faller ut. Härdighet : Härdig i stora delar av landet i väldränerad jord. Salttålig : Ja. Placering : Vacker som kantväxt, särskilt mot hårdgjorda ytor.

• Den är inte tillräckligt tät för att fungera i direkt anslutning till gräsmattan.
• Flera av sorterna fungerar ganska bra som marktäckare om de planteras tätt, men tänk på att de behöver klippas ner efter blomningen för att inte se skräpiga ut.
• Antnepeta kan också användas i blandade rabatter och i massplanteringar om den klipps ner efter blomningen, men tänk på att de större sorterna kan lägga sig över sina grannar.

Ersättningsväxt : Kattmynta, isop, lavendel, perovskia,, Bra grannar : Blå bolltistel, rosor, pioner,,, prydnadshirs, glansmiskantus,, törel,, Dåliga grannar : De flyktiga ämnen som kantnepeta utsöndrar hämmar groning och till viss del tillväxt hos frön och plantor i närheten, vilket håller ogräs borta, men innebär också att man inte bör plantera kantnepeta runt kökslandet eller sommarblomsrabatten.

Ekologi : Attraherar fjärilar och andra pollinerare, men framförallt katter. Kantnepeta innehåller samma verksamma ämne som kattmynta, och har samma effekt. Bara ungefär hälften av alla katter påverkas, men de som gör det får ett kraftigt rus, som varar ungefär 10 minuter. Det tros vara ofarligt, men en del katter kan bli aggressiva, och många gillar att tugga på bladen och rulla sig i plantan, så katter och kantnepeta kan vara en dålig kombination, även om de vanligen blir immuna eller tröttnar efter ett tag.

Rådjur, sniglar och harar lämnar å andra sidan kantnepetan i fred. Kantnepeta självsår sig inte. Skötsel : Klipp ner till 5 cm så snart blomningen börjar avta, så kommer den igen med en andra blomning i slutet av augusti eller i september. Plantering : Planteras lika djupt som de står i krukan.

1. Lämpligt planteringsavstånd beror på sorten och hur de används, men 40-60 cm kan vara ett riktmärke.
2. Förökning : Kantnepeta är lätt att föröka med sticklingar.
3. Den kan också delas tidigt på våren.
4. I hushållet : Kan användas istället för kattmynta.
5. I folktraditione n: Härstamning : Kulturhybrid av Nepeta racemosa och Nepeta nepetella, framtagen av holländaren Hubertus Faassen i början av 1900-talet.

Introduktion i Sverige : Okänt. Sorter : ‘Kit Cat’ är en dvärgform av kantnepeta, som blir stadig, tät och låg, 30-40 cm. Även bladen och blommorna är mindre än grundformens och den är inte den mest rikblommiga, men storleken gör den ändå till det bästa valet till kantplanteringar.

1. Blommar i blålila.
2. Walkers Low’ är inte så låg som man kan tro, upp till 60 cm, men mycket rikblommig och förhållandevis stadig.
3. Blommar i blålila.
4. Antnepeta ‘Walkers Low’ Överblommad kantnepeta Vinterståndare av kantnepeta Kantnepeta ‘Walkers Low’ ‘Six Hills Giant’ kan bli upp till 80 cm hög och en meter bred.

Den har en tendens att falla isär och behöver stöd om den inte planteras i ett soligt och torrt läge. Blommar i lilablått. Kantnepeta ‘Six Hill’s Giant’ Kantnepeta ‘Six Hill’s Giant’ Kantnepeta ‘Six Hill’s Giant’, höst Kantnepeta ‘Six Hill’s Giant’ ‘Alba’ är en vitblommig sort som blir 50 cm hög.