Surat Al-Haqqah

Sanningens stund

Mecka perioden

[1:0] بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَٰنِ الرَّحِيمِ
[1:0] I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
69:1
[69:1] الْحَاقَّةُ
[69:1] SANNINGENS stund [skall komma]!
69:2
[69:2] مَا الْحَاقَّةُ
[69:2] Vad betyder Sanningens stund
69:3
[69:3] وَمَا أَدْرَاكَ مَا الْحَاقَّةُ
[69:3] Och vad kan låta dig förstå vad Sanningens stund betyder?
69:4
[69:4] كَذَّبَتْ ثَمُودُ وَعَادٌ بِالْقَارِعَةِ
[69:4] [STAMMARNA] Thamud och Aad ville inte tro på det dundrande slaget.
69:5
[69:5] فَأَمَّا ثَمُودُ فَأُهْلِكُوا بِالطَّاغِيَةِ
[69:5] Thamudenerna begravdes av ett jordskalv;
69:6
[69:6] وَأَمَّا عَادٌ فَأُهْلِكُوا بِرِيحٍ صَرْصَرٍ عَاتِيَةٍ
[69:6] och vad [stammen] Aad beträffar utplånades den av en piskande stormvind med iskyla,
69:7
[69:7] سَخَّرَهَا عَلَيْهِمْ سَبْعَ لَيَالٍ وَثَمَانِيَةَ أَيَّامٍ حُسُومًا فَتَرَى الْقَوْمَ فِيهَا صَرْعَىٰ كَأَنَّهُمْ أَعْجَازُ نَخْلٍ خَاوِيَةٍ
[69:7] som Han lät rasa mot dem utan uppehåll i sju nätter och åtta dagar. Där kunde man se människorna ligga utsträckta [på marken] som urgröpta palmstubbar.
69:8
[69:8] فَهَلْ تَرَىٰ لَهُم مِّن بَاقِيَةٍ
[69:8] Kan du [nu] finna några spår efter dem
69:9
[69:9] وَجَاءَ فِرْعَوْنُ وَمَن قَبْلَهُ وَالْمُؤْتَفِكَاتُ بِالْخَاطِئَةِ
[69:9] Och Farao och [folken] som levde före honom och [människorna i] de ödelagda [städerna] bar [alla på en tung börda av] synd.
69:10
[69:10] فَعَصَوْا رَسُولَ رَبِّهِمْ فَأَخَذَهُمْ أَخْذَةً رَّابِيَةً
[69:10] När de satte sig upp mot sin Herres sändebud, straffade Han dem med fruktansvärd stränghet.
69:11
[69:11] إِنَّا لَمَّا طَغَى الْمَاءُ حَمَلْنَاكُمْ فِي الْجَارِيَةِ
[69:11] När vattenmassorna sprängde alla hinder lät Vi arken bära er.
69:12
[69:12] لِنَجْعَلَهَا لَكُمْ تَذْكِرَةً وَتَعِيَهَا أُذُنٌ وَاعِيَةٌ
[69:12] Den skulle bli ett tecken och en påminnelse för er, som varje uppmärksam lyssnare bevarar i sitt hjärta.
69:13
[69:13] فَإِذَا نُفِخَ فِي الصُّورِ نَفْخَةٌ وَاحِدَةٌ
[69:13] Och när domedagsbasunen ljuder - en enda gång -
69:14
[69:14] وَحُمِلَتِ الْأَرْضُ وَالْجِبَالُ فَدُكَّتَا دَكَّةً وَاحِدَةً
[69:14] och jordytan och bergen lyfts upp och krossas i en enda stöt,
69:15
[69:15] فَيَوْمَئِذٍ وَقَعَتِ الْوَاقِعَةُ
[69:15] den Dagen har det kommit som måste komma.

Sida 1 av 4