Surat Al-Balad

Landet

Mecka perioden

[1:0] بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَٰنِ الرَّحِيمِ
[1:0] I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
90:1
[90:1] لَا أُقْسِمُ بِهَٰذَا الْبَلَدِ
[90:1] JAG kallar detta land att vittna -
90:2
[90:2] وَأَنتَ حِلٌّ بِهَٰذَا الْبَلَدِ
[90:2] detta land där du är fri att bo -
90:3
[90:3] وَوَالِدٍ وَمَا وَلَدَ
[90:3] och Jag kallar människorna och deras avkomma!
90:4
[90:4] لَقَدْ خَلَقْنَا الْإِنسَانَ فِي كَبَدٍ
[90:4] Helt visst har Vi skapat människan för [ett liv av] slit, plågor och prövningar.
90:5
[90:5] أَيَحْسَبُ أَن لَّن يَقْدِرَ عَلَيْهِ أَحَدٌ
[90:5] Tror hon att ingen skall få makt över henne
90:6
[90:6] يَقُولُ أَهْلَكْتُ مَالًا لُّبَدًا
[90:6] Hon skryter: "Jag har förbrukat en förmögenhet!"
90:7
[90:7] أَيَحْسَبُ أَن لَّمْ يَرَهُ أَحَدٌ
[90:7] Tror hon kanske att ingen har sett henne?
90:8
[90:8] أَلَمْ نَجْعَل لَّهُ عَيْنَيْنِ
[90:8] Har Vi inte gett henne ögon,
90:9
[90:9] وَلِسَانًا وَشَفَتَيْنِ
[90:9] tunga och läppar,
90:10
[90:10] وَهَدَيْنَاهُ النَّجْدَيْنِ
[90:10] och visat henne de två huvudvägarna
90:11
[90:11] فَلَا اقْتَحَمَ الْعَقَبَةَ
[90:11] Men hon gör sig ingen brådska att slå in på den väg som bär brant uppför.
90:12
[90:12] وَمَا أَدْرَاكَ مَا الْعَقَبَةُ
[90:12] Vad kan låta dig ana vad det innebär [att slå in på] den väg som bär brant uppför
90:13
[90:13] فَكُّ رَقَبَةٍ
[90:13] [Det innebär] att befria [en människa] från slaveri,
90:14
[90:14] أَوْ إِطْعَامٌ فِي يَوْمٍ ذِي مَسْغَبَةٍ
[90:14] eller att i hungerns tider föda
90:15
[90:15] يَتِيمًا ذَا مَقْرَبَةٍ
[90:15] en faderlös anförvant

Sida 1 av 2