Surat Fussilat

En fast och klar förkunnelse

Mecka perioden

41:46
[41:46] مَّنْ عَمِلَ صَالِحًا فَلِنَفْسِهِ ۖ وَمَنْ أَسَاءَ فَعَلَيْهَا ۗ وَمَا رَبُّكَ بِظَلَّامٍ لِّلْعَبِيدِ
[41:46] DEN SOM handlar rättrådigt har själv gott av det, och den som gör orätt vållar sig själv skada; deras Herre vill inte Sina tjänare ont.
41:47
[41:47] ۞ إِلَيْهِ يُرَدُّ عِلْمُ السَّاعَةِ ۚ وَمَا تَخْرُجُ مِن ثَمَرَاتٍ مِّنْ أَكْمَامِهَا وَمَا تَحْمِلُ مِنْ أُنثَىٰ وَلَا تَضَعُ إِلَّا بِعِلْمِهِ ۚ وَيَوْمَ يُنَادِيهِمْ أَيْنَ شُرَكَائِي قَالُوا آذَنَّاكَ مَا مِنَّا مِن شَهِيدٍ
[41:47] Han ensam har kunskapen om den Yttersta stundens ankomst; ingen frukt tränger fram ur sitt hölje och ingen varelse av honkön blir havande, inte heller föder hon, utan Hans vetskap. Den Dag då Han skall fråga [avgudadyrkarna]: "Var är [nu] Mina medgudar?" - kommer de att svara: "Vi måste erkänna att ingen av oss kan vittna [att de finns]."
41:48
[41:48] وَضَلَّ عَنْهُم مَّا كَانُوا يَدْعُونَ مِن قَبْلُ ۖ وَظَنُّوا مَا لَهُم مِّن مَّحِيصٍ
[41:48] Det som de förut brukat åkalla har då övergett dem, och de har förstått att det inte finns någon plats dit de kan fly.
41:49
[41:49] لَّا يَسْأَمُ الْإِنسَانُ مِن دُعَاءِ الْخَيْرِ وَإِن مَّسَّهُ الشَّرُّ فَيَئُوسٌ قَنُوطٌ
[41:49] MÄNNISKAN förtröttas inte att be om goda ting, men när hon drabbas av ett ont tappar hon modet och misströstar [om Guds nåd].
41:50
[41:50] وَلَئِنْ أَذَقْنَاهُ رَحْمَةً مِّنَّا مِن بَعْدِ ضَرَّاءَ مَسَّتْهُ لَيَقُولَنَّ هَٰذَا لِي وَمَا أَظُنُّ السَّاعَةَ قَائِمَةً وَلَئِن رُّجِعْتُ إِلَىٰ رَبِّي إِنَّ لِي عِندَهُ لَلْحُسْنَىٰ ۚ فَلَنُنَبِّئَنَّ الَّذِينَ كَفَرُوا بِمَا عَمِلُوا وَلَنُذِيقَنَّهُم مِّنْ عَذَابٍ غَلِيظٍ
[41:50] Men om Vi förbarmar Oss över henne sedan hon haft att kämpa med svårigheter, säger hon helt säkert: "Detta är vad som tillkommer mig och den Yttersta stunden tror jag aldrig skall komma; men [om den kommer och] jag förs åter till min Herre, kan jag helt visst vänta mig att Han skall skänka mig det högsta goda!" Förvisso skall Vi låta dem som förnekade [Uppståndelsens] sanning få veta vad deras handlingar [var värda] och Vi skall låta dem pröva på ett tungt straff.
41:51
[41:51] وَإِذَا أَنْعَمْنَا عَلَى الْإِنسَانِ أَعْرَضَ وَنَأَىٰ بِجَانِبِهِ وَإِذَا مَسَّهُ الشَّرُّ فَذُو دُعَاءٍ عَرِيضٍ
[41:51] När Vi ger människan del av Våra välsignelser vänder hon Oss ryggen och drar sig undan, men om något ont drabbar henne, förlorar hon sig i ändlösa böner.
41:52
[41:52] قُلْ أَرَأَيْتُمْ إِن كَانَ مِنْ عِندِ اللَّهِ ثُمَّ كَفَرْتُم بِهِ مَنْ أَضَلُّ مِمَّنْ هُوَ فِي شِقَاقٍ بَعِيدٍ
[41:52] SÄG [till dem som sätter andra gudar vid Guds sida]: "Vad tror ni? Om [Koranen] verkligen är från Gud - vilket ni förnekar - vem begår då ett större fel än den som tar avstånd [från uppenbarelsen] och sätter sig upp emot dess [budskap]?"
41:53
[41:53] سَنُرِيهِمْ آيَاتِنَا فِي الْآفَاقِ وَفِي أَنفُسِهِمْ حَتَّىٰ يَتَبَيَّنَ لَهُمْ أَنَّهُ الْحَقُّ ۗ أَوَلَمْ يَكْفِ بِرَبِّكَ أَنَّهُ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ شَهِيدٌ
[41:53] Vi skall visa dem Våra tecken vid horisonten och inom dem själva, ända till dess [uppenbarelsens] sanning står klar för dem! Är det inte nog för dem [att veta] att din Herre är vittne till allt som sker?
41:54
[41:54] أَلَا إِنَّهُمْ فِي مِرْيَةٍ مِّن لِّقَاءِ رَبِّهِمْ ۗ أَلَا إِنَّهُ بِكُلِّ شَيْءٍ مُّحِيطٌ
[41:54] Men [ännu] är de osäkra om de skall möta sin Herre [och således uppleva uppståndelse, räkenskap och dom]! Har Han då inte full uppsikt över allt?